Solen skiner från en klarblå himmel och ångesten river inne i bröstet för att man ännu inte hunnit utomhus fastän klockan redan passerat lunch. Man skyndar att göra sig i ordning för att bege sig ut och samtidigt bli kvitt ångesten. Men så kommer man ut och efter bara ett litet slag är denna jävla ångest tillbaka igen, nu iform av en annan skepnad men nog så jobbig ändå. Nu är det ångest över allt som lämnats ogjort där hemma. Det är tvätt, det är städ, obetalda räkningar och en jäkla massa disk som man redans skjutit upp på en kanske två gånger.

Men så finns det dagar då regnet vräker ner utanför fönstret och inte ens katten går ut i onödan och det är sånna här dagar som är som gjorda för en stressad småbarns förälder och det är "tack och lov" sånna här dagar som denna sommar bjudit på i massor hittills.

Sol och klarblå himmel kan det gärna få vara men det kan vi ta i vinter i form av en utlandsresa som är barn fri! Ha det. 

Vad fan är det som händer? Fick nyhetsbrev från pampers skickad till min mail och där stod det lite om det kommande ett års kalaset.

Kopierar direkt: "köp några flaskor champagne och planera en dag att minnas!"

Varför i hela friden ska man redan vid barnets första födelsedagskalas blanda in alkohol??? Då kan man väl lika gärna kalla det fest istället för kalas också då. Och försöka minnas, ja det kan man ju behöva försöka så att allt inte blir en enda stor minneslucka. Nä, lämna alkoholen utanför på barnkalas och spara den till 50 års festen istället.

Vår underbara lilla Jänta!

Jag säger puss & kram istället för hej då när jag avslutar ett telefon samtal med vissa personer. Inget fel med det men det börjar bli jobbigt när jag inte håller reda på vilka dessa vissa personer är. Jag är fullt övertygad om att i dessa "vissa personer" räknas INTE telefonförsäljare in och absolut inte mannen från inkassa byrån. Jag måste skärpa mig. Hej då!

Underbara lilla jänta ger mamma inte fullt så underbara sysslor. Det är kärlek det!

Jag har från att ha avgudat alkoholen gått til att avsky skiten. Jag kan inte i dagens läge förstå varför alla människor måste dricka så förbaskat mycket, och ofta! Jo, jag dicker ibland jag med (absolut inte som förr) men jag hatar mig själv när jag gör det. Ångesten fräter sönder mig dagen efter en fylla (eller är det kanske alkoholen sm fräter på min lever?) och det räcker att jag bara druckit lite lite, men det är tillräckligt bara minsta beteende förändring uppstår.

Jag tycker att människor ska vara sig själva. En full person snackar bara en massa skit genom ett töcken av överdrivet starka känslor som bara finns till just pga alkoholen. Så jag jobbar vidare från där jag nu befinner mig

(mitt i nånting som blir till en sorts dubbel moral) och jag har en känsla av att jag nån gång i framtiden lägger vinarna på hyllan (dom står i vinställ nu=-) Bad humor 

Jag använder "ha det" som avslutning på mina inlägg ganska ofta och ingen vet vad jag menar. Ha det bra? Nä inte riktigt så kanske. Jag är egentligen inte riktigt klar där.. Har inte bestämt mig för vad jag vill använda mig utav och därför är det bara "ha det" som nämns.

Ha det ett helvete så länge!